Elritsa betesfisk är en liten karpfisk som spelar en viktig roll inom sportfiske och ekosystem i svenska vatten. Denna artikel fördjupar sig i artens egenskaper, utbredning och betydelse som betesfisk för andra fiskarter.
Artens grundläggande egenskaper
Elritsan (Phoxinus phoxinus) är en kompakt fisk som sällan överstiger 12 cm i längd. Den har en slank kropp med en gulgrön grundfärg som under lektiden förvandlas dramatiskt. Hannar utvecklar under denna period en intensiv färgskala med röd buk, gröna sidor och nästan svart rygg.
Habitat och levnadsmiljö
Arten trivs i kalla, syrerika vattenmiljöer som åar, bäckar och klara sjöar med sten- eller grusbotten. Elritsan är anpassningsbar men känslig för försurning, vilket tidigare lett till populationsminskningar i många vattensystem. Kalkning har dock hjälpt arten att återetablera sig på flera platser.
Ekologisk roll som betesfisk
Som betesfisk spelar elritsan en avgörande roll för större rovfiskar som abborre och öring. Sportfiskare använder ofta elritsan som levande bete, vilket ibland resulterat i oavsiktlig spridning till nya vattendrag. Arten är särskilt effektiv på grund av sin storlek och rörlighet.
Namntradition och regional betydelse
Elritsan har en fascinerande namnhistoria med över 20 regionala benämningar, däribland alkuva, blindsill och hundgädda. Som Dalarnas landskapsfisk har den en särskild kulturell betydelse i den svenska fiskfaunan. Dess mångfaldiga namn återspeglar den lokala anknytningen och betydelsen i olika svenska regioner.
