PFAS (perfluoroalkyl och polyfluoroalkylsubstanser) är extremt svårnedbrytbara kemikalier som förekommer i höga halter i Sveriges dricksvatten. Dessa “evighetskemikalier” utgör ett betydande miljö- och hälsoproblem som påverkar miljontals människors vattenförsörjning.
Förekomst och spridning i dricksvatten
PFAS finns nästan överallt i dricksvattensystem runt om i Sverige. Minst två miljoner människor exponeras för vatten med för höga PFAS-halter. Naturskyddsföreningen har rapporterat att vissa kommuner har PFAS-nivåer som är tio gånger högre än EU:s rekommenderade gränsvärden.
Kemikalierna härrör från industriella utsläpp, produkttillverkning och avfallshantering. De sprids genom mark och grundvatten och kan inte enkelt filtreras bort med konventionella reningsmetoder.
Hälsorisker och gränsvärden
Exponering för PFAS har kopplats till allvarliga hälsoproblem som högt kolesterol, utvecklingsstörningar, levertoxicitet, nedsatt immunförsvar och ökad cancerrisk. Livsmedelsverket har fastställt två huvudsakliga gränsvärden:
- PFAS 4 (PFOA, PFNA, PFOS, PFHxS): 4 ng/l
- 21 PFAS-ämnen: 100 ng/l
EU:s övergripande gränsvärde är 500 ng/l, men mätningen av alla PFAS-ämnen är tekniskt komplicerad.
Reningstekniker och utmaningar
Borttagning av PFAS från dricksvatten är extremt kostsamt och kräver avancerad reningsteknik. Särskilt de ultrakorta TFA-molekylerna är näst intill omöjliga att eliminera. Samhällskostnaderna för potentiella hälsoproblem kan dock överstiga reningskostnaderna.
Framtida åtgärder
Myndigheter och forskare arbetar intensivt med att utveckla effektivare reningsmetoder och begränsa PFAS-användningen. Fokus ligger på att minska utsläppen och hitta alternativa kemikalier som inte ackumuleras i miljön.
