Allmänt
FVF arbetar kontinuerligt med underhåll och förbättring av biotopen vid bäckarna. Bland det viktigaste är att inventera vattendragen.
Finns nya vandringshinder, fungerande lekplatser, död ved, bra kantzon, beskuggning, nya ev hot ? Målet är att skapa en biologisk mångfald och utnyttja bäckens hela potential. Trivs fisk så trivs andra arter. Vi anlägger nya lekplatser och rensar bäckarna efter behov, plantering av lövträd pågår successivt.
Minst 10m bred skyddszon på var sida om vattendraget rekommenderas vid små bäcka
Kantzon & skyddszon
Sammanfattningsvis är kantzonen bäckens motor. En bra kantzon består av skyddande lövträd och buskar minst 10m på var sida om bäcken, som skuggar vattnet. Temperaturen
hålls nere under den varma sommarperioden, vilket är en förutsättning för fiskens överlevnad. Många fiskar dör vid temperaturer över 22 grader, se diagram nedan.
En bra skuggad bäck blir också fri från bladvass, som inte lever under skuggande träd, detta gynnar många andra arter. Träd och buskar bildar samtidigt ett filter, som tar upp kväve och fosfor, vilket bromsar övergödningen. På grenar och kvistar som faller i vattnet växer mossor och drar till sig insekter. Detta gynnar hela systemet och flera arter ökar i antal.
Anlägga lekplats
En av förutsättningarna för havsöringens reproduktion är att det finns fungerande lekplatser med sten och grus. Nedan ett exempel på hur en lekplats kan anläggas. Djupet kan vara 50-100cm, med en vattenhastighet av minst 20cm/sek. Gruset bör läggas med en tjocklek av minst 20cm. Längden på lekplatsen varierar mellan 2m och 4m, beroende på vattendragets storlek. Vid lekplatsens slut, kan man placera några större stenar, som på så sätt håller kvar gruset. Framför gruset placeras någon större sten för ökad cirkulation över gruset. Lekgruset, naturgruset man använder, är en blandning av dimensionerna 20mm till 80mm. Arbetet sker vanligtvis under september månad, i god tid före lekperioden.
Utdrag ur Bengt Qvarnströms bok, ”Bevara öringen”.
Många av våra bäckar är utdikade och har blivit alltför grunda och breda.
Placerar man stenar i en spets mot strömmen, kan man få bäcken att
naturligt gräva höljor, vilket är gynnsamt.
Klicka för större bild
Vassklippning
Vassklippning mha bensindriven röjsåg
Bladvassen breder snabbt ut sig i näringsrika vattendrag och binder sediment och i förlängningen uppstår problem i form av partiella vandringshinder. Vid lågvatten kan fisk bli instängda. Ett stort problem är att markägare ofta kapar träd runt vattendrag i tron om att få ett bättre flöde, när detta istället får en motsatt effekt genom att bladvassen därigenom kan breda ut sig på solexponerade sträckor. En annan negativ effekt kommer om vintern då vassen ruttnar. Under nedbrytningen, förmultningsprocessen, åtgår mycket syre och vattendragets syrehalt sjunker vilket skadar och slår ut känslig fauna. Vid kraftig växtlighet behöver också fisk riktigt högt vatten för att överhuvudtaget kunna förflytta sig.
Man behöver klippa vassen under tre varpå följande säsonger för att få ett bra resultat. Första klippningen utförs i juni och sedan åter i september. Redan andra säsongen märks en markant skillnad och efter tre års rensning har man återigen en porlande bäck. Finns bra beskuggning kan ett års rensning vara tillräckligt, då vass kräver mycket ljus. Med bättre syreförhållanden ökar antalet insekter och dessutom etablerar sig fler arter. Detta är till fördel för både fisk och fågel.
