Torskfisket i Östersjön har genomgått dramatiska förändringar de senaste decennierna. Från att tidigare vara en blomstrande industri med fångster på upp till 500 000 ton per år, har torskbestånden nu kollapsat fullständigt, vilket lett till ett totalt fiskeförbud från EU:s ministerråd i december 2021.
Historisk bakgrund och nuläge
Östersjötorsken har varit en central art både ekologiskt och ekonomiskt. Under 1900-talet började situationen försämras på grund av intensivt fiske och miljöförändringar. Idag är läget akut – inga fiskekvoter finns längre och bestånden är kritiskt låga. Forskare har länge varnat för överfiske och har konsekvent rekommenderat lägre fångstvolymer än vad som faktiskt tagits upp.
Ekologiska utmaningar
Problemet med Östersjötorsken handlar inte bara om antal. Fenomenet “slipstorskar” har uppstått, där fisken inte växer normalt och fortplantar sig för tidigt, ofta redan vid 18-20 cm längd. Forskningsprojekt som ReCod har visat att matbristen i havet kan vara en avgörande faktor för torskarnas dåliga tillväxt.
Fiskemetoder och påverkan
Bottentrålning är den mest effektiva men också mest skadliga fiskemetoden. Denna teknik dödar inte bara vuxen fisk utan skadar också yngre individer som fastnar i näten. Garnfisket har minskat i takt med att andelen stor torsk har reducerats. Cirka 90 procent av den svenska fångsten kommer från det östra beståndet, med Polen och Sverige som huvudsakliga aktörer.
Framtida åtgärder
Experter föreslår konkreta åtgärder för att återställa torskbestånden. Detta inkluderar att minimera bottentrålning, säkerställa efterlevnad av befintliga avtal som Baltic Sea Action Plan och potentiellt förbjuda industriellt foderfiske efter skarpsill. Övergödning och olagliga utkast måste också adresseras för att ge torsken en chans att återhämta sig.
