Helgeflundra och rödspätta är två skilda plattfiskarter som ofta förväxlas i svenska vatten och på restauranger. Denna artikel ger en detaljerad jämförelse mellan dessa två fiskarter, med fokus på deras ursprung, utbredning och egenskaper.
Arternas ursprung och klassificering
Helgeflundra, även känd som hälleflundra (Hippoglossus hippoglossus), är en stor plattfisk som lever i Nordatlanten och norra Stilla Havet. Den skiljer sig markant från rödspätta (Pleuronectes platessa), som är en mindre plattfiskart vanlig i Östersjön och Nordsjön. Trots liknande utseende har dessa arter olika biologiska och kommersiella egenskaper.
Storlek och utbredning
Hälleflundran är betydligt större än rödspättan. En vuxen hälleflundra kan väga upp till 300 kg och bli över 2 meter lång, medan rödspättan vanligtvis är betydligt mindre, med en genomsnittlig längd på 30-50 cm. Hälleflundran förekommer främst i djupare havsområden, medan rödspättan trivs i grundare vatten och kustområden.
Fiske och kommersiell betydelse
Yrkesfisket efter dessa arter skiljer sig åt. Hälleflundran har tidigare varit föremål för intensivt fiske och är nu mer skyddad. Det finns inget riktat yrkesfiske efter hälleflundra i Sverige idag. Rödspättan däremot har ett aktivt fiske, särskilt i Danmark, där den är en viktig kommersiell art. I Sverige är rödspättan fortfarande relativt underutnyttjad som matfisk.
Kulinariska egenskaper
Båda fiskarterna är uppskattade för sin smak, men har olika egenskaper. Hälleflundran betraktas som en mer exklusiv fisk med ett fast, smakligt kött. Rödspättan är mer lättillgänglig och populär i matlagning, särskilt i Danmark. Sportfiskare värdesätter rödspättan för dess stridslystna natur när den fångas.
