Löja (Alburnus alburnus) är inte en invasiv art i Sverige. Trots att arten är vanligt förekommande i svenska vatten klassificeras den inte som en främmande eller skadlig organism som hotar lokala ekosystem.
Den naturliga förekomsten av löja i Östersjön och insjöar gör den till en inhemsk fiskart snarare än en invasiv art.
Definition av invasiva arter
Invasiva arter kännetecknas av sin förmåga att sprida sig snabbt och orsaka betydande skada i nya miljöer. För att klassificeras som invasiv måste en art ha introducerats genom mänsklig aktivitet och ha potential att negativt påverka befintliga ekosystem. Löja uppfyller inte dessa kriterier eftersom den är en ursprunglig del av den svenska vattenfloran.
Löjans naturliga habitat och egenskaper
Löjan förekommer naturligt i svenska vatten, med en utbredning som sträcker sig över Östersjön och insjöar, med undantag för fjälltrakterna. Arten har en genomsnittlig längd på около 10 cm och kan leva mellan 5 och 9 år. Dess reproduktionsförmåga är anmärkningsvärd, med honor som kan lägga upp till 10 000 ägg.
Jämförelse med verkliga invasiva arter
Till skillnad från löja finns det flera dokumenterade invasiva arter i Sverige som utgör ett reellt hot mot lokala ekosystem. Blomsterlupin är ett tydligt exempel på en invasiv växt som snabbt kan tränga undan inhemska växtarter. Vissa främmande fiskarter har också potential att störa befintliga ekosystem på ett sätt som löja inte gör.
Regelverk och hantering av invasiva arter
Svenska myndigheter har etablerat tydliga riktlinjer för identifiering och hantering av invasiva arter. Dessa regelverk syftar till att skydda inhemska ekosystem från potentiellt skadliga främmande organismer. Löja omfattas inte av dessa restriktioner eftersom den betraktas som en naturlig del av den svenska vattenfloran.
