Signalkräftan har etablerat sig som en invasiv art i svenska vatten, med en betydande spridning som hotar de inhemska flodkräftbestånden. Sedan introduktionen på 1960-talet har signalkräftan koloniserat över 3 000 lokaler i landet, främst i södra och mellersta Sverige samt längs norrlandskusten.
Geografisk utbredning och expansion
Signalkräftans spridning är särskilt tydlig i Sveriges största sjöar. Vättern och Hjälmaren uppvisar de högsta fångstnivåerna, medan arten fortfarande expanderar i Vänern. Denna geografiska spridning sker trots nuvarande förbud mot utsättning och odling av signalkräftor i Sverige.
Ekologiska konsekvenser
Arten bär på kräftpest och kan sprida sjukdomen utan att själv drabbas, vilket har fått förödande konsekvenser för de inhemska flodkräftbestånden. Idag återstår endast cirka 600 livskraftiga flodkräftbestånd i landet, en dramatisk minskning som direkt kan kopplas till signalkräftans spridning.
Fångst och beståndsutveckling
En oroande trend är ökningen av små signalkräftor i svenska vatten. Intensivt fiske har lett till en situation där större individer avlägsnas, vilket påverkar kräftornas tillväxt och potentiellt kan skada yrkesfisket. Forskare studerar kontinuerligt kräftornas utveckling för att förstå och hantera denna dynamik.
Spridningsmekanismer och förebyggande åtgärder
Illegala utsättningar utgör det största hotet för fortsatt spridning. Experter betonar vikten av att förhindra förflyttning av fiskeredskap och båtar mellan olika vattensystem för att minimera risken för kräftpestspridning. Myndigheterna arbetar aktivt med att begränsa signalkräftans fortsatta expansion genom riktade kontrollåtgärder.
